jag tror alltid att något ska hända mellan mig och en person men sen när de inte gör de så blir ja lika besviken varje gång.. asså de kan va nån ja snacka me en gång eller en person som ja kan tycka är snygg.. jag ser mig alltid oss framför mig.. hur vårat "förhållande" kommer vara å sånt.. hur de kommer bli när vi blir äldre.. vet inte om de är riktigt normalt att tänka så..

jag vill kunna hitta en kille som jag bara kan fara till om jag har de jobbigt hemma.. som jag alltid är välkommen till.. som älskar mig.. som tar hand om mig.. och respecterar mig..  och som jag kan lita på..

men sånna finns de nog inte..

Alldeles för höga förhoppningar/drömmar..