Sitter å tänker, vad ja gör för fel eftersom mina så kallade "vänner" bara slutar umgås eller visar sej vara en idiot..

nästa gång ja hittar en "vän" så ska ja lära känna han/hon innan jag börjar kalla den min "vän" för tydligen så känner jag inte vissa människor så bra som ja trodde.. visst en viss person kände jag inte alls innan ja börja kalla den "bästavän" vilket jag verkligen ångrar.. jag visste bara lite om bakgrunden men inte hur den va som person eller så.. och när ja tänker efter så var de en jätte miss.. eftersom att den "vänskapen" bara höll i några månader pg.a att den personen visade sig vara en helt annan än vad jag en gång trott..

visst jag kan väl tänka på den lite då och då och ibland ångra men sen tänker jag på hur mke den gjorde mig illa.. och kände att de är inte värt de.. för jag känner inte samma smärta längre.. jag gråter mej inte till sömns varje natt.. jag sitter inte hemma på kvällen och grinar för jag tänker på de den gjorde..

visst jag kommer nog inte glömma de på ett jävla bra tag.. men jag tänker hellre på de jag har och de som gör mig glad än å tänka på de som gör mig ledsen och de som sviker, varför ska jag ägna min tid åt folk som inte ens bryr sig lite grann om mig?

vi var aldrig på riktigt kompisar.. för en kompis skulle ALDRIG göra så.. jag skulle ALDRIIG någonsin göra så mot dig.. menmen visar bara vem som är bättre utan du och jag..