Mina dagar håller på att rasa ihop.. mina ögon är redo att ploppa ut.. mitt hjärta är trasigt.. mitt huvud är sönder sprängt.. allt är bara feeeel! är så jävla lesss! vill ba skrika hela jävla tiden.. de går som en ström i mig..

jag är sjukt känslosam.. har blivit de på sista tiden.. jag vågar inte släppa in folk..  jag gör min mamma ledsen inprincip varje dag.. speciellt när ja inte går till skolan.. och jag är jävligt cepe less på alla jävlar som säger men far dit då! så satans störande.... de gör allt så jävla mke svårare.. ni kanske tror att de blir bättre men så faan eller..  jag går runt och bär på den där jävla klumpen i magen dag ut och dag in! jag har jävligt svårt att hålla tillbaka mina tårar..  det är ingen som fattar hur jag mår.. ingen som kan hjälpa mig... vill hellst ba sitta inlåst på mitt rum i nått hörn.. ba krama om min nalle.. jag vet inte vad jag ska göra.. jag vet att jag verkligen inte mår bra men jag vet inte hur/varför.. jag vill alltid göra så alla andra mår bra.. jag skulle kunna skita i hur ja mår å allt sånt om ja fick Mamma glad, visst hon är ju glad och så utanpå men har en svag känsla av att hon inte är de innuti.. och de gör de ännu svårare för mig att kunna va glad.. för ja vet att Mamma inte mår bra.. Min Mamma är min absoluta bästavän, hon har hjälpt mig när jag har varit som mest ledsen.. hon har fått mig att kämpa lite hårdare..