har skaffat ny blogg @ nattstad, för jag anser att den är bättre. hare bäst!

idag har jag gjort mitt livs sämsta beslut.. jag har sagt upp min vänskap me min allra bästavän, den som aldrig brytt sig om att de funnits killar runt om mig, hon tog mig för att jag var jag inte vilka människor som fanns runt mig, och det är det jag gillar allra bäst med henne, för att med alla andra har jag alltid känt att de är killarna dom vill va me eller bli sedd av, men hon var med mig, sen att hon råkade falla pladask för en utav dom, var inte hennes fel, jag tror varken hon eller jag hade anat att vi skulle vara vänner så länge eftersom vi är så olika, men mer än 5 år har vi nu varit vänner och jag ångrar inte det en sekund.. det jag ångrar är alla bråk å småtjafs och att det blev så här.. det riktigt tär på mig.. jag känner hur jag sakta men säkert faller ihop..

För det var hon som gjorde mina armar fria från ärr, det var hon som gjorde att jag gick runt å log istället för att gråta hela tiden, det var hon som gjorde så jag tänkte på annat och det var hon som hjälpte mig att ta mig ur min depression, bara genom att hålla mig sällskap vart det en gråtdag mindre, min allra bästavän.. hur ska jag nu klara mig? hur ska jag nu kunna skratta som jag gjorde innan? eller hålla tankarna från allt det dåliga? 

jag vet helt ärligt inte hur jag ska klara mig utan henne, hon som alltid hade ett leende på läpparna..

jag kommer sakna henne så grymt mycke och bara tanken på att vi kanske aldrig mer kommer vara vänner skär sönder mitt hjärta..

nu törs jag inte bli lämnad ensam utan att vara rädd att jag gör något dumt.. jag litar inte på mig själv..